Jag sitter i en säng som inte är min, orken att bära upp min alldeles för tunga säng upp för trappan infann sig bara inte. Packade upp mina kläder i min vrede, jag vill redan åka tillbaka, nästan så jag bryter ihop hur hemskt detta känns, redan. Jag vill ha allt mitt egna, själv, allt vill jag ha själv. Självklart älskar jag att vara hemma, mamma och pappa och allt annat som bara finns här, hemma.
Dock saknas jag, själv, inte dela rum för att jag faktiskt har flyttat hemifrån, inte höra en massa tonårstjat stup i kvarten om allt det ska köpas, inte få höra hela tiden hur mycket disk en jag orsakar. Jag vet inte alls hur detta ska gå, har nämnt detaljen att jag har varit hemma i ja cirkus fem timmar? Eller att inte Sofia är hemma? Eller att jag endast använt ett glas och en sked sen jag kom hem?
Alltså imorgon ska jag jobba, klockan fem, innan dess ska jag njuta av det bästa Åhus har att erbjuda, stranden. Alltså hålls de tummar för väldigt fint väder, sen gå tidigt till jobbet för att försöka att inte sjabbla till mina timmar allt för mycket. Jag tror att en väldigt bitter jag kommer att komma hem från jobbet, en jag som nästan vill ge upp, en jag som avskyr folk som måste betala med kort, en jag som egentligen inte förstår vad man behöver lön till.
Långt inlägg, något jag kände för bara, don´t get use to it, haha.
