Jag sitter och skrattar åt vad andra gör när de dricker, jag skrattar åt att det sedan kommer tillbaka när deär nyktra, jag skrattar åt ålder och förstår ingenting. Jag känner mig duktig som sitter och inte är den som underhåller, som inte gör saker man inte bör, som känner mig äldre på ett duktigt sätt.
Sen kommer jag fram till hur elak jag är som tänker på detta sätt när jag brukar vara den som gör det, jag brukar vara den som inte tänker. Samtidigt så när de blev så gammalt, flydde jag, dog inombords när vi gick förbi varandra i alvesta, och skämdes, jag är en ela människa.