Min familj är min klippa.

Förresten igår när jag satt ensam i lägenheten, kollar på skräck själv i ett mörkt rum är jag faktiskt riktigt rädd. Då ringer jag mamma och hoppas att hon har tid med mig, tyvärr inget svar men det är tanken som räknas. Mamma kommer alltid vara den jag ringer när jag är sjuk, rädd eller annars bara vill prata med någon. Min familj (om man känner mig vet man vilken del av den jag menar) är min klippa, mamma och pappa saknar jag här i Tysklandet, annars trivs jag ganska bra. Julia hade gärna också fått komma och förgylla dagen, speciellt en dag som denna, ser fram emot påsk!