En hel dag av barnpassning. Jag började dagen med att tänka att jag visst vill ha en liten söt Jonathan en dag, han är ju så mysig. Sen blev han gnällig, (tänder är ett av guds spratt emot människan, de gör ont som f*n att få, de kostar satan att fixa och tillslut ramlar de av), sen lämnade mamma oss och då var jag själv och hjälplös med barnet. Vår promenad slutade med att jag funderade om folk som skaffar barn verkligen vet hur mkt de kan skrika och gråta och framförallt bajsa.
Jag säger nu efter denna dag att en trettio år eller så? då kanske jag känner mig redo, ett stort kanske. Då får de bli adoption för ja är ju gammal som gatan då, undrar om man kan göra som m hundvalpar och ta dem när de är ett år eller så? När de är rumsrena, det hade varit bra, helt underbart faktiskt. Såhär ser jag ut just nu, totally and utterly slut.
