Ibland suger det.

Jag har levt i en bubbla, i en lycklig bubbla och varit en såndär människa jag avskyr, en för lycklig människa. Idag fick jag däremot hålla tårarna inne, dagen som jag fruktat har kommit, tyvärr alldeles för snabbt gick det, min bättre hälft lämnar mig.

(nej jag har inte blivit dumpad)

Det gick bra att inte gråta, fram till Mathias säger "lova mig att du tar hand om dig själv ordentligt fram tills jag är tillbaka och kan göra det igen", då gick jag hem istället efter en snabb kram, inte ska jag plågas mer än nödvändigt. Jag har hittat en underbar kille, som lagar frukost till mig, ger mig komplimanger, städar,diskar och håller mitt hår när jag mår dåligt. Han bär även runt på mig när jag inte orkar gå mellan soffan och sängen (det händer ofta, dock kanske jag gillar det lite så jag får honom att göra det, haha).

Ni hör ju, det går ju inte att inte sakna honom, han är bra den där, blir det fel kommer det att vara fel. Det är något jag vet, bara så att du vet!