Då ska jag ta mig till stan och lämna in min nycklar till lägenheten, finns en stor risk för att jag får skit för ugnen som inte direkt ser så ren ut, jag skrubbade halvt ihjäl mig dock. Känns lite vemodigt, nu är det kapitlet i mitt liv avklarat, är jag redo för vad som komma skall? Jag vet inte riktigt samtidigt som jag bara räknar ner, dagarna, timmarna, minuterna tills jag står där i november och officiellt är sambo. Sambo låter så sjukt seriöst, får lite ont i magen samtidigt som jag vet vem det är som är där med mig, det lugnar något oerhört. Nej nu ta tag i mig själv och börja ta dagen som den kommer, bara för att.
