Jag sitter i sängen efter att ha sovit rätt kasst ännu en natt, imorgon måste jag verkligen försöka sova it lite, annars kommer det här aldrig att gå. Idag är det minnesgudstjänst igen, jag vet inte hur det känns att gå faktiskt, sånt här är så jobbigt. Jag saknar Mathias när detta händer, det hade varit så skönt att alltid ha honom hemma, som jag saknar denna fina människa.
Fast tiden går snabbt (förhoppningsvis) och snart får han komma hem, det är i slutet på november och det är faktiskt snart slutet på oktober. Min födelsedag närmar sig sakta men säkert, wohoo.
Jag har allvarligt funderat mycket på att sluta med bloggen, jag har ingen tid eller ork, dock är den bra att ha och min alldeles egna lilla bebis.
