Oj vad länge jag klarade det, det fanns så mycket jag ville klaga på att jag höll på att bli galen, I´m back. En och en halv vecka, det är rekord, ångrar jag då att min före detta blogg är borta?, alla minnen, dåliga minnen och ännu sämre skämt, de dumma fylle-misstagen som dolt skulle skrivas om, mina avskyn och hat i mitt liv, de få gånger jag faktiskt skrev lyckliga inlägg och dagar då egentligen ingenting borde ha uppdaterats?
Nej egentligen inte alls, nu börjar jag om på nytt, här ända fram till jag kommer på något bättre namn men jag menar vad Sandra? Vad är det nu du vill? Jag kan ju inte sluta läsa allt rabbel, egentligen vill inte jag heller veta vad det är jag babblar på om, jag menar vad nu?
