Ibland kan jag komma på något genialt att skriva ner, väldigt sällan egentligen, några rader som även kan få mig att le. Inte idag, inte en enda gång här faktiskt. Läser inlägg som får mig att skratta, på andras bloggar och är nära på att lägga ner, igen.
Min desperation och ångest över att inte ha en blogg infinner sig endast när det inte finns någon, undrar om jag klarar av att ha en som jag aldrig skriver i, ja men den existerar ju i en viss grad, det låter som en konstig plan, kan gå detta, man får se helt enkelt.
Denna dagen har jag ännu en gång infunnit mig i en tråkig trans, jag isolerar mig från all mänsklig kontakt och går runt i jogging-byxor, Julias handbolls-tröja och uppsatt hår. Har man då sett hur mitt hår ser ut numera så vet man hur pass kort det är och att det egentligen inte går att sätta upp, att min tofs är väldigt halv-färdig, att det mesta håret är utanför den rosa tofsen, att jag verkligen inte borde springa runt i affärerna seendes ut såhär.
